Jag är en kvinna på 67 år och har haft förmaksflimmer i ca 2 år. Mitt flimmer är permanent. Har gjort elkonvertering utan resultat. Vid närmare läkarundersökning upptäcktes läckage på ena klaffen men det lämnades utan utgård eftersom det var så lite. I början av min behandling åt jag Digozin, Emconcor samt Waran. Fick sluta med Digozin på grund av biverkningar. Efter att jag började med Emconcor har jag lågt blocktryck och en vilopuls på 75-85/minut. Ingen ork vid ansträngning. Har t ex svårt att gå i liten uppförsbacke. Har gjort arbetsprov och provet bekräftade dålig ork. Vid kall väderlek kan händer och fötter bli vita och stela. Måste man inför en ablation ha provat antiarytmika under några månader. Kan en kateterablation avhjälpa mina besvär? Är även orolig över mitt läckage på ena klaffen. Går det att göra något åt detta?
Svar
Förmaksflimmer som bedöms permanent, alltså inte möjligt att återföra till regelbunden rytm med konvertering, är i princip inte lämpligt för kateterablation med nuvarande kunskap. I de nationella riktlinjerna från 2008 hör den behandlingen hemma under rubruiken ”forskning och utveckling” d.v.s. vissa sjukhus kan ha pågående forskning och utveckling just för permanent flimmer och då finns det en viss möjlighet. Orsaken till denna inställning är att resultaten hitintills är ganska nedslående när det gäller att hålla flimret borta efter behandling. När det sedan gäller den uttalade tröttheten måste den frågan (sannolikt ännu en gång) tas upp med behandlande läkare. Vissa blir påfallande trötta av läkemedel som Emconcor (en betablockerare) medan en annan, tänkbar förklaring kan vara att pulsen inte alls stiger tillräckligt mycket vid ansträngning – detta kan man se vid t.ex. ett arbetsprov elelr vid bandspelar-EKG.