Jag är 65 år. Jag har haft problem med paroxysmalt förmaksflimmer i nästan 30 år. Den första tiden blev det många elkonverteringar, men nuförtiden brukar flimren gå över efter, som mest, 24 timmar, men ofta tidigare än så. Under den första tiden kom flimren nästan undantagsvis på morgonen vid ledig tid, t ex lördag morgon eller första dagen av semestern, vilket förstås inte var så roligt. Numera kommer flimret nästan alltid nattetid, då jag ibland också kan vakna av att hjärtat slår mycket hårt utan att flimra. Jag har under åren använt många olika mediciner vars namn jag har glömt, men de senaste jag använt är Durbis respektive Tambocor. Numera går jag på en dosering av 2*150 mg Tambocor, och det är en behandling som fungerat riktigt bra under säkert tio år. Durbis fungerade också bra, på den tiden då jag använde det, men jag fick byta till Tambocor eftersom jag fick sådana problem med ”torra” ögon av medicineringen. Genomsnittligen har jag med Tambocor, när det var som bäst, kanske bara haft ett par flimmerepisoder per år. Men under de senaste åren har det tagit en vändning till det sämre. Jag har episoder av det slag jag beskrivit ovan varje månad, ibland flera på en månad. När jag tidigare talat med min läkare på det sjukhus, där jag går på kontroller, har jag fått beskedet att det återstår en medicinering att ta till – Cordarone, respektive ett ingrepp som kan komma ifråga – ablation. Vad jag förstått kan en ablation, om det vill sig illa, leda till annat resultat än det önskade, dvs en försämring i förhållande till utgångsläget, och jag har därför inte varit särskilt angelägen att diskutera den frågan så länge som medicinering fungerat hyfsat. Mitt allmäntillstånd är ganska gott. Jag har gjort belastningsprov på sjukhuset och man har då konstaterat att jag inte lider av hjärtsvikt – jag hade ett ”orkvärde” på 150% i förhållande till normalvärdet i min åldersklass. Nu vet jag inte längre hur jag ska förhålla mig. Bör jag följa ”läkemedelslinjen” till vägs ände, eller är det dags att på allvar ta upp en diskussion med min läkare om ablation?
Svar
Situationen är riktigt beskriven: Vägs ände där alternativen är Cordarone eller ablation. Kommentar: Sannolikheten att Cordarone är påfallande bättre än Tambocor vid just paroxysmalt förmaksflimmer får nog sägas vara liten. Cordarone är också problematiskt vid längre tids behandling p.g.a. sina biverkningar. Ablation är idag en rutinmetod för förmaksflimmer på flera av universitetssjukhusen där resultaten är allra bäst för de patienter som har paroxysmalt förmaksflimmer. Det är inte vanligt att situationen försämras efter ablation av förmaksflimmer. I de fall där så ändå sker är ytterligare ett ingrepp i regel lyckosamt.