Jag är 50 år och inskriven på SÖS Hjärtklinik pga att jag får förmaksflimmer då och då som behöver brytas med elkonvertering. Jag har fått ca 15 elkonverteringar på SÖS sedan hösten 2004 och äter i dagsläget Seloken Soc 25 mg + Tambocor 2 x 100 mg per dygn. Jag har således sinusrytm i grunden, men får FF då och då som behöver elkonverteras. I somras remitterade SÖS mig därför för Ablation, där jag nu har fått en kallelse till undersökning och möjlig ablation i mitten av april 2009. Fråga nr 1: När jag får flimmer så landar min vilopuls på endast ca 73-77 per minut om jag äter 50 mg Seloken /dygn och jag mår egentligen ganska så OK (eller egentligen så mår jag nästa helt OK). Man kan därför kanske säga att jag är ”lyckligt lottad” som inte får puls över 100 eller så och som därmed inte får stora besvär när flimret kommer. Min fråga är därför om det finns risk för att min goda grundförutsättning med relativt låg vilopuls vid flimmer kan riskeras vid en ablation (eller hur stor risk det är för det)? Dvs om jag genomgår en ablation utan att bli botad, är det då en icke försumbar risk att jag får en betydligt högre vilopuls när flimret längre fram återkommer pga att själva ablationen har ändrat förutsättningarna för den låga vilopulsen vid flimmer i mitt hjärta? För om det föreligger en sådan ”inte försumbar risk” vid ablation så kan man kanske i mitt fall fundera på om man verkligen ska ge sig på en ablation och ev. riskera den låga vilopulsen vid flimmer. Jag frågar, eftersom min kardiolog på SÖS har sagt att ett alternativ för mig kan vara att stanna i konstant flimmer framöver och bara begränsa det något (+ Waran) och då gissar jag att det är bra om det grundläggande flimret går så långsamt som möjligt före betablockering, för att slippa behöva inta stor mängd betablockeringsmedicin. Fråga nr 2: Om jag skulle höra till den grupp som inte blir botad eller bättre genom ablationen (jag har förstått att ca 1/4 av de som genomgår ablation inte blir vare sig botad eller bättre, med eller utan stödmedicin), är det då en icke försumbar risk att flimmerbenägenheten ökar efter ablation (dvs att man får flimmer oftare)? Eller har man normalt kvar samma flimmerbenägenhet efter ett eller två ablationsförsök, om nu dessa försök inte skulle hjälpa? Jag frågar, eftersom jag i dagsläget verkar vara i vart fall hyggligt stabil på sinusrytm med 25 mg Seloken soc + 2 x 100 mg Tambocor per dygn.
Svar
Flimmerablation görs idag på patienter med invalidiserande besvär till följd av förmaksflimmer och där läkemedelsbehandling provats (t ex Tambocor) men ej givit tillfredsställande effekt alternativt givit upphov till intolerabla biverkningar. Av detta följer att patienter med asymtomatiskt (=inga symtom) flimmer eller mindre besvär av flimret ej är aktuella för ablationsåtgärd. Asymtomatiska patienter skall heller inte behandlas med antiarytmiska läkemedel (t ex Tambocor), förutsatt att det inte är läkemedlet som gjort patienten asymtomatisk. Vad som är invalidiserande besvär är förstås en tolkningsfråga och varierar från patient till patient, men det är mycket viktigt för läkaren och patienten att ställa behandlingsvinster av ingreppet mot de risker ingreppet medför. Anledningen till denna restriktivitet för ablationsbehandling är således att ingreppet är förenat med risker men också att långtidsstudier avseende effektivitet och biverkningar (mer än ett år) saknas. En av riskerna med ingreppet är att ablationen skapar nya substrat för hjärtklappningar, så kallat atypiskt fladder. Om detta uppträder kan patienten efter ingreppet till och med känna mer hjärtklappning än före ingreppet. Ibland kan man då behöva göra ett nytt ingrepp riktat mot detta atypiska fladder, men spontanläkning förekommer också. Mitt råd till Dig är att Du kontaktar Din ansvariga operatör. Du får då berätta om de besvär Du har av Ditt flimmer. Operatören får därefter redogöra för de risker ingreppet medför. Ni får sedan tillsammans besluta vad som är bäst för just Dig.