Efter en skadeperiod på drygt två år började jag ta upp min löpträning och ökade denna successivt. Men när jag på allvar började med intervallträning som jag tidigare praktiserat i flera år blev jag mycket trött. Hjärtflimmer konstaterades, som gav med sig efter ca 1,5 dygn. Flimret återkom under arbetsprov utfört för att undersöka hjärtat. Spontan återgång till sinusrytm efter ett drygt dygn. Var därefter besvärsfri i flera månader och medicinen sattes ut (waran och beta-blockerare). Långsam träningsökning gick mycket bra. Men så ”glömde jag bort mig” och cyklade riktigt hårt i uppförsbacke varvid flimret återkom. Återupptagen medicinering. Är det vanligt med ansträngningsutlöst hjärtflimmer? Finns det någon forskning på området? Är 62 och känner mig väldigt frisk utom under flimmerepisoderna då jag lätt blir andfådd och orkeslös.
Svar
För personer med så kallat idiopatiskt förmaksflimmer, där man inte hittar någon bidragande orsak till förmaksflimmer som t.ex högt blodtryck eller diabetes, är de vanligaste utlösande faktorerna till förmaksflimmer sömn, ansträngning, alkoholintag eller matintag. Av dessa personer har en majoritet paroxysmalt förmaksflimmer, där det hos vissa ändå utvecklas till permanent förmaksflimmer om inte aktiv behandling sätts in. Det finns viss forskning om ansträngningsutlöst förmaksflimmer, där man konstaterar att för dessa personer verkar de stigande adrenalinnivåerna i kroppen vid ansträngning orsaka förmaksflimmer. Dessa personer har god effekt av så kallade betablockerare, som blockerar det sympatiska nervsystemet som orsakar adrenalinfrisättningen i kroppen.